måndag 31 oktober 2011

Friends blog: http://www.noyas.net/

Check out my friends blog: http://www.noyas.net/ really good reviews.

torsdag 21 juli 2011

sista ropet!

Hej därhemma i stugorna! Detta blir troligtvis ett sista skrivet inlägg innan vi åker hem! Nu börjar det närmar sig, på fredag kväll åker vi hem till Sverige igen. Det är med blandade känslor och fortfarande har man svårt att smälta vissa saker man varit med om. Men det kommer när man kommer hem antar jag, likaså ännu mer reslusta. Nåväl, får sammanfatta lite vad vi har varit med om sista veckan vilket har varit en del.

Vi spenderade två nätter i San Fransisco, och de dagarna var sannerligen fullspäckade. Ena dagen åkte vi till hippiekvarteret Haight Ashbury. Där blev det shopping och så klart några pit stop varav ett av ställena hade bryggeriet i källaren. Där snackar vi lokal-öl. Kvällen avslutades på pier 39 – Fishermans Warf. Vi drack Zinfandel på ett vin-hak och sedan vidare till ett underbart ställe med utsikt över vattnet och fängelset Alcatraz. Det avnjöts god mat och vin i SF, men kallt var där. En taxichaffis vi pratade med sade att där är kallaste tiden på året nu. Helt sjukt att man kan köra några timmar och så skiljer det så mycket.
Dagen för avfärd hade vi bil så då körde vi runt lite i staden, över The Golden Gate Bridge och den sicksackformade klassiska gatan. Det är en otroligt vacker stad, men så nedgången den har blivit sen sist jag var där -07. Där var så mycket psykiskt sjuka, hemlösa, langare och annat patrask ute på gatorna.

Vi styrde kosan ned mot Los Angeles och passade på att baka in en vingård på vägen. Stället hette Lodi och låg ca två timmar söderut från SF. I hela området fanns ca 42 vingårdar så det var bara att välja en. Det var väldigt goda viner och jag och Tomas som är helt frälsta i druvan Zinfandel hade kommit helt rätt då Kalifornien är det ställe som har druvan. Och självklart köpte jag en flaska att ha med mig hem att förtära vid tillfälle.

Vi kom till Los Angeles sent på fredagkvällen. Vi var trötta efter många timmar i bilen. (För att fördriva tiden hade vi druckit öl och lekt den skojfriske leken ”pest-eller kolera”).

Dagarna här i L.A har gått otroligt fort, i lördags tog vi en heldag på Venice Beach och shoppade lite i Santa Monica. På kvällen gick vi på klubb i Hollywood, men kan kan inte påstå att musiken där var fantastisk. Den otroligt spända vakten med ”The Matrix”-jacka gjorde inte upplevelsen mer angenäm direkt. Men visst, det var en upplevelse. Vi ska göra en utekväll till innan vi åker hem- imorgon, torsdag. Har siktet inställt på ”Whisky a go go” som The Doors-sångaren Jim Morrison besökte. Vi får se, kan ju vara gigantisk kö.
De andra dagarna har bestått i att steka vid poolen, äta på Gordon Ramsey-ägd restaurang, göra Hollywood och mer shopping på köpcenter. Vi  har alla följt Angelicas jakt på en ny väska och hon hittade en exklusiv Marc Jacobs-väska i Beverly Center.  Hon sken upp som en sol när hon hade den i sin hand och fick flytta över ägodelarna från den gamla väskan till den nya! Gordon Ramsey-restaurangen var fantastisk! Det var en roof-top så man såg ut över stadsdelen och där maten var utsökt!

Idag gjorde vi något killarna pratat om hela resan. Vi åkte till en skjutbana och provade att skjuta riktig pistol. Mitt intresse var ljummet men jag följde med på det med tanken om att det kunde  vara en rolig grej. Men just så roligt vet jag inte om det var. Killen bakom disken släppte oss med vapen in på området där man skjuter. Jag och Angelica kände oss otrygga och som att vi befann oss i en högst onormal situation. Vapen är ju livsfarligt och det kändes helt galet att få hålla i ett och skjuta utan någon som helst guidning. Inte gjordes saken bättre av att man tidigare skrivit på ett papper där man avsäger affärens ansvar vid eventuella olycksfall, om ögat eller örat skadas eller andra hemskheter. Jag och Angelica tittade med rädd uppsyn på varandra och höll på att skita ner oss av ljudet av pistolskott då folk fyrade av på området. (Och visst det kan bero på att vi satte på oss hörselskyddet lite för sent). Tomas och Koffe var som två glada pojkar, de njöt varenda sekund och tyckte det var riktigt häftigt. Jag fick skräcksyner om man skulle råka lägga kulan åt fel håll eller om någon annan skulle råka rikta den mot en. Det kan ju hända men är inte så troligt ändå. Skrämde mer upp mig själv. Nyfiken som jag är ville jag ändå prova, så Tomas laddade vapnet åt mig. Det var inget dåligt vapen vi började med heller. En glock 20, 10 mm tydligen. Ägaren bakom disken sade ”you know- it´s a big gun” men skjutglade Tomas och Koffe insisterade. Så den skulle jag då skjuta med som aldrig fyrat av ett vapen tidigare. Kändes oansvarigt på nåt vis, med ändå med viss spänning. Spänningen gjorde att jag började nervösgråta och skratta samtidigt, och när jag vände mig om gjorde Angelica likadant. Det gjorde situationen ännu mer absurd, men jag fyrade av och jäklar vilken kraft. Det kändes ända upp i armen vill jag lova. Fick in en träff på tavlan och lättad satte jag mig på bänken och inväntade en lite mindre pistol. (Man fick hyra en pistol åt gången och tur var väl det).  Tomas och Koffe höll vant i pistolen som om de aldrig gjort annat.  Ja..det var som sagt en upplevelse, och nu har jag knappt ord för att beskriva riktigt hur det var. Konstigt, läskigt och lite spännande...

Så det blev ett långt inlägg även idag, har alltid svår att korta ned som vanligt J
Snart ses vi, på lördag kväll kommer vi hem. Ta hand om er så ses vi!
/Ida-Maria





Grand Canyon